Efter vinsten i Söndags kunde jag unna mig en fri dag. Direkt efter att jag snoozat klart i 4 timmar och duschat, satte jag mig  för att dricka kaffe. Det var inte direkt stressigt, jag visste att solen inte kliver över köksfönstret förrän vid halv tre-snåret.
När jag druckit upp mitt kaffe och var redo att inta mitt gigantiska gym i garaget märkte jag att jag saknade något
Då kom jag på det.
Nikotinet.

Mina damer och herrar; låt mig presentera Göteborgs Rapé.
Helt obekymrad över att jag saknade vad jag älskar mest, satt han som bäst i vänsterhanden. Man såg på dosan att han var medveten om att jag funnit min allra närmaste vän.
Det kallas rutin och är inte något man kan träna sig till utan vidare, utan något man får efter år av snusande.
När baket var klart började jag dra mig för att träna.
Väl inne på "gymmet" undrade jag vafan gör jag här?
Varför i hela tyngdlagens namn ska jag gymma dagen efter seger?
Då förstod jag, jag gör det för NAPA!
 

Igår på vägen till Otterbäcken så  körde Strand 2007-stilen och beställde in en latte, något som inte direkt applåderades av oss andra runt fikabordet, undertecknad inkluderad samt "Fidde" och "Boman"  Vi valde istället det odödliga kaffet, några av oss helsvart, övriga den av mjölk fläckade varianten.


Efter en lång stund av evigt skitsnack om ingenting på bussen hem , sa någon något som fick hela gruppen att rycka till:
-"Har man fått stånd på fyllan så går det aldrig ner juh"
Någon replikerade snabbt:
- Tror du inte det blir så för alla?
Det gjorde han.
Oavsett diskussionsämne, snacket i bussen är en stor del av varför man faktiskt far och flyger land och rike runt för att spela bandy.
Jag älskar när diskussionen träder i kraft. Det är då vi visar vilket härligt bandylag vi faktiskt är.
Frågan bordlades för en stund.
Sen kom nästa ämne, brudar! Och där gick munnarna varma ända tills vi nådde Kommun.
Jag hoppas han, Boman, snart är tillbaka i stan!
Jag måste ha en fika, helt enligt våra rutiner!

/V