Tisdag

Tisdagen är här.

Finns bara en sak att säga, Tisdagen den 3 Mars - 09

"P19, - En sista gång!"


Boman, du har gett mig sådan glädje varje jävla träning! Alltid du&jag & snuset & kaffet & fikat & skitsnacket & skratten!
Jag älskar dig!

Det var de..

ber om ursäkt för det dåliga bloggandet, men utan internet är de svårt.

säsongen tog slut igår, och det känns tungt som aldrig förr. Jag evt inte riktigt om det värsta har kommit än, kan det vara så att man inte insett än att säsongen är över ?

Det var med tunga steg som vi lämnade motala isstadion igår efter våran sorti mot kalix. ett bra lag ska man inte glömma, men jävlar vilken match vi gör. det är med stolta ord jag säger detta: alla ni killar i nässjö p19, ni är så jävla bra ! det har under säsongen byggts upp en slaggs kärlek till er. vilket gäng vi är ! vi har trotts motgångarna kämpat på och det har inte vart många deppiga dagar på vallen med er. vi har hela tiden vetat vilket bra lag vi är och att vi faktist kan spela riktigt bra bandy och störa dom bästa lagen i sverige. sen att det tog slut igår, det kan man gräma sig över. men om 2 veckor när vi sitter o har lagfest så kan jag lova att det kommer vara stolta killar som tackar för sig.

Och Svensson, tack för allt detta året ! kärlek !

// en stolt Christian Boman

Nu är det över..

Säsongen är över..
Och nu står jag där, med tom blick. Nu kommer det inte en säsong till i Nässjö IFs yngre led. Nu heter det inte längre "nästa säsong, då jävlar!"

Nu är det försent, nu är min ungdomsbandy över.

Nästa säsong vet jag inte var jag hamnar? Vad jag ska göra?

Idag gjorde vi verkligen allt vi kunde, allt som stod i vår makt!

Kalix gick rättvist vidare, men det kunde lika gärna ha varit vi.. Så jämt var det! Och ingen hade kunnat ta ifrån oss segern om vi vunnit, så jämt var det.

Inatt blir det ingen sömn..
Inatt kommer jag ligga där, gräva ner mig och aldrig riktigt förstå att vi är utslagna och säsongen är över. Likväl kommer jag ligga där och vara så stolta över vad vi gjort. Vi har inte haft någonting med oss den här säsongen, ingenting har studsat vår väg.. Men likväl är vi bara millimeter från att avancera vidare.

Tack grabbar, ni är grymma!

Torsdag

Hej!
Bloggen har varit lite inaktiv, vi laddar inför slutspelet!

Idag försov jag mig igen (förlåt gud). Kom till skolan och mådde inte särskilt bra! Så jag gick ungefär till 11-snåret, sen kastade jag in handuken och gick hem. Eller hem & hem, jag var på stan och fikade en sväng.

Nu är det inte många dagar kvar inför slutspelet, det har varit trötta ben och sega huvuden under träningarna i veckan, därför fick vi både Onsdagen och Torsdagen fria, vilket jag tror var livsviktigt! Imorgon kör vi nog ett lättare pass på eftermiddagen innan det bär av till Motala.

Om jag inte är helt ute och cyklar nu så tror jag i vårt lag, att det endast finns två stycken i vårt lag som har rutin från SM-Slutspel, det är jag och Strand. Vi var med P17 för några år sedan och lirade mot SAIK. Kanske är det viktigt att sprida ett lugn, kanske är det viktigt att få alla att tänka på rätt saker! Man får försöka bidra med det.

Jag tror vi har chansen att vinna i helgen. Vi har tre raka vinster och vann senast mot ett av Sveriges bästa lag (LAIK) i en helt avgörande match.

Jag tror att i ett slutspel vinner den som vågar lita bäst på det gruppen är bra på, genom sin inviduella styrka bygga ett pussel, - ett lag!
Jag tror också det är oerhört viktigt att våga tro på det man gör, Edsbyn låg under med 3-0 i paus mot Hammarby i en final för något år sedan. När matchen var slut hade Edsbyn vänt matchen, och vann med 4-3.

Utan en målbild i skallen kommer man aldrig att vinna!
Utan ett mål kan inte gruppen utvecklas och gå framåt!

Så grabbar, inga negativa bilder i huvudet nu, se framåt, och se möjligheterna! För dom finns där!

5 timmar kvar tills klockan ringer.

Hasta luego!

Slutspelat innan slutspelet börjat?

Hej!
Kan inte sova, hur positivt jag än försöker tänka går det inte somna in, det är något som stör mig!
Idag när jag klev in i omklädningsrummet gav jag alla en dunk på ryggen och log. Jag fick minst lika mycket tillbaka av alla andra.
Alla skrattade och hade trevligt, även om ingen var sugen på träning. Vi var ju ändå klara för slutspel..

Eller?

Under träningen kom beskedet. Någon+någon (en från medelpad, vem fan du nu är?) hade ändrat slutspelsupplägget, vilket innebar att 4:orna i respektive grupp var borta från slutspelet, och istället bara skulle spela av säsongen med en rutten placeringsmatch.

Vi som suttit och väntat på lottningen i slutspelet, för att få se vilka vi skulle fått möta. Det var lite likt då man väntar på Champions league lottningen. Men istället kom detta som en rejäl pungspark!

Som jag fattat det hela, grundar det sig i att Åtvidaberg använt sig av dispans under året i sin serie. ÅBK har även ansökt om att få arrangera lite av slutspelet.
Detta fick något ljushuvud att försöka få bort alla fyror från dem olika grupperna, när det egentligen bara är så lätt som att plocka bort Åtvidaberg och ta upp dom som kom femma i sin serie.

En protest från Nässjö, Falun, Motala, Hammarby, Bollnäs och säkert några till ligger på kansliets bord imorgon, ett telefonmöte skall avgöra saken..

Ärligt talat, jag tappar suget helt och hållet. Jag vill inte spela bandy mer. Inte med ett förbund som hela säsongen följt ett visst upplägg, och sedan, när serien är slut bestämmer sig för att ändra.

Om, jag säger om, vi får spela någon form av placeringsmatch hoppas jag vi lämnar WO och inte deltar, i protest mot förbundet.

Om detta beslut står fast även efter mötet imorgon, är det ungefär 60-70 spelare som inte får spela det slutspel dom blivit lovade. Och jag vill inte att mina barn, om jag nu får några sådanna senare i mitt liv, ska spela en sport, där inte ens förbundet håller vad dom lovat.

Det är pinsamt, och det är skandal att man ens tänker tanken som dom grubblar över nu.

Dom männsikorna som ligger bakom det här förslaget skall veta, att vi i vårt lag tränat och slitit för det här sedan mars månad. Det är nästan ett års slit för det här, och så får man det här beskedet.

KATASTROF!

Kan bara avsluta det här inlägget med,
att säga att jag tycker ni som lägger fram ett sådant här förslag är pinsamma!

Så jävla underbart!

Det här inlägget kommer nog bli ganska fult att kolla på, men det skiter jag i!

När jag nu ligger i min säng, njuter av den andra segerwhiskyn och tänker tillbaka på matchen finner jag knappt ord till vad vi gjort?

Förmodligen kommer jag nog med lite tid kunna ge en bättre bild av "Bragden på Vallen"

Lidköping tog ledningen på ett märkligt sätt, Dem spelade sig runt på kanten och flippade in den framför mål, där dök en Lidköpingsspelare upp och knäade(?) bollen i nät.

Sedan tog vi över matchen och skapade bra många lägen för att göra både 1-1 och 2-1 och 3-1 och 4-1 och 5-1 och 6-1 och 7-1 (jag tror ni förstår vart jag vill komma) Men vi gick mållösa från första halvlek.

I paus snackade vi om att forstätta mala på, någon gång skulle bollen bara in i mål.

Kvitteringen kom genom Victor Strand. Och jag lyckades med en assist!! Förövrigt kommer jag aldrig, sålänge jag lever, erkänna att det var en rensning, som många, även domaren ville ha det till. NEJ, jag lyckades på mindre än en hundradel se Victor Strand ligga där och fiska, och då passade ju en delikat passning rätt bra! ;)

Vild glädje.....Väldigt vild glädje utbröt!

Sedan gjorde vi 2-1, jag kommer fan inte ihåg ett skit av det målet...

Efter vårt ledningsmål flyttade LAIK upp allt vad man mäktade med, och i över en halvtimme slet vi som djur för att freda vårt mål.
Och som vi gjorde det!

Jag har aldrig varit med om att ett lag jobbat så kopiöst i defensiven som vi gjorde sista tredjedelen av matchen.

Den här säsongen har varit sjuk, vi har fått kämpa i rejäl uppförsbacke, med kraftig motvind hela jävla säsongen. Folk har sagt rätt ut hur fruktansvärt dåliga vi är. Men idag, slår vi serieledarna och går vidare till slutspel. Idag är vi kungar, Idag har vi visat alla som tvivlat att vi kan om vi vill!

Detta har vi slitit och kämpat för sedan i Mars månad när försäsongen drog igång. Och nu är vi där!

Nästa vecka,
Måndag, träning & träning
Tisdag, träning & träning
Onsdag, träning
Torsdag, träning & träning
Fredag, träning & träning

Helgen, slutspel! 

Ikväll kan det vara min sista U-match!

Ikväll klockan 18.00 glider P19 ut på isen på Skogsvallen, det kan vara sista gången i mitt liv.
Faktum är, att blir det inte seger ikväll, lägger jag nog ner denna säsong. Tänker inte knyta på mig ett par skridskor eller baka in en snus innan träningen mer.

Fast, jag har en bra känsla i kroppen. Har sovit säkert 40 timmar på 3 dagar, och det har inte hänt tidigare. Känner mig väldigt utvilad, och fruktansvärt laddad.


Det har ska bli riktigt skoj!
Snön börjar avta, och prognoserna ser rätt bra ut!
Förmodligen glider vi ut på en riktig spegel ikväll!
Inför storpublik?

Kom igen nu gubbar!

Freakshow !

HEllo people ! ber om ursäkt för mitt dåliga bloggande, men utan fungerande internet så är det inte lätt alls. hoppas detta löser sig i veckan som kommer.

I fredags grävde vetlanda sin egen grav, oavsett om vi går vidare nu eller inte. vi möts ju nästa år, och jag kommer aldrig glöma vad dom gjorde dom svinen !

Men som sagt, nu har vi allt i egna hänbder och det var ju inte i fredags kväll som serien avgjordes, vi har ju bara oss själva att skylla för placeringen i serien. Men ikväll kl 18:00 så är det årets i särklass viktigaste match. LAIK gästar vallen och dom ska få ett helvete, känslan säger att alla kommer att offra allt.!?

Jag vill inget hellre än att vinna idag, allt skulle kännas så mycket bättre då !

Sitter i skrivande stund hos mackan aka örebro torsken och ska ta mig en kopp kaffe. sen är det vila och pasta !

ciiiiao // freakshow

Tagg!

Jaha, igår såg Vetlanda till att göra livet ganska trist för oss i P19. Dom förlorade mot Kungälv. Noterbart är att Vetlanda senast slog Kungälv med 13-2. Men igårkväll, då passade en 5-4 förlust!

När jag fick reda på resultatet kände jag att jag dog lite inombords, sen skrattade jag, sen grät jag, sen kom förbannelsen & besvikelsen. 

Men idag när jag vaknade, när jag hörde fågelkvittret utanför fönstret, kände jag någonting jag inte känt tidigare.
Vi har ju allt i egna händer fortfarande. Vi har trots allt spelat riktigt bra bandy dem senaste 7-8 matcherna. Vi har levt med kniven på strupen. Men kanske har det där lilla extra "tagget" saknats? Något som nu, när VBK la sig mot Kungälv borde infinna sig hos varje enskild spelare.

Tänk er,
Slår vi Lidköping är vi vidare till slutspel. Där lottas vi mot Vetlanda. Förmodligen tror jag dom ångrar sig lite extra då, för när vi glider ut på isen så kommer det brinna i hela truppens ögon. Helt enkelt, vi ser rött direkt.

Jag är inte det minsta orolig över morgondagens match. Vi är ungefär 200 gånger bättre än vad vi var sist vi mötte dom.

Med rätt inställning kommer vi vinna! Vi kan kriga sönder dom om det så skall behövas.


Fredag...

Haj!

Fredagmorgon, träning. Sådär lagom seriöst. Spel, brändboll & spel.
Lika chockad som Boman var att jag kom på träningen, lika förvånad stod jag där och undrade vad han gjorde där?
Men trevligt hade vi i alla fall!
I skolan, en lektion. Samhäll. Sen avslutade jag en ganska stressig vecka med att koppla av på Thimons med fika.
Jag vet inte vad jag ska säga.. Men det var lixom så skönt!
Sen hittade jag in på gymmet en sväng.

Ikväll blir det lugnt! Som vanligt..
På Söndagkväll möter vi Lidköping hemma.
Förmodligen, en leva eller dö match!?

IFK "Mesta Mästarna" Göteborg slog norska Fredrikstad med 6-2 igår. Mycket glädjande. Det ser onekligen rätt bra ut, och förmodligen, kommer jag i år kunna njuta av SM-Guld igen!
Sorry alla ni andra som håller på något annat lag, I år är det Blåvitts år, igen!



När jag blickar över Götet jag ser hennes skönhet då minns jag historien som spelats upp här.
Alla målen och segrar och gulden vi tagit i dem vackraste färger som finns.

Vi älskar vårat Blåvitt och dem likaså, nej man kan inte annat än njuta.
I vårt hjärta det bankar en sång utav känslor för staden som är vit och blå.

Vi minns våra hjältar, vi kan vår historia, vi satte vår prägel på hela Europa.
Det mesta har vi vunnit och mer skall det bli, i staden som älskar sitt Blåvitt.

Passa er för det som är våran borg, här i Götet där kan ni ej vinna.
Idag skall vi plocka er skalp till vår samling, det är ni mot alla oss nu.

Blåvitt, Blåvitt, Änglarna från Göteborg
Blåvitt, Blåvitt, vid er sida vi sjunger vår sång

Blåvitt, Blåvitt, Änglarna från Göteborg
Båvitt,Blåvitt, vid er sida vi sjunger vår sång

Onsdag..

Tja!

Onsdagar är på något sätt veckans värsta dag för mig. Inte bara för att vi tränar sent på Tisdagar och knappast somnar före 02.00.
Dagen innehåller först robotteknik, sitta vid en dator. Det rullar på med projekt & företagande, allt som oftast sittande vid en dator. Avslutningsvis har vi mätteknik, där vi sitter vid en dator.

DATOR, DATOR och åter DATOR.
Till saken hör ju att skolans datorer inte är utrustade med turbo direkt. Det tar ungefär 15 minuter innnan man kan sätta igång och börja arbeta med något. Har man tur, vilket brukar vara synonymt med mig, så hamnar man vid en dator som helt plötsligt stänger av sig själv.

Vi har under Robottekniken suttit och gjort ett program till roboten. Dom allra flesta är/ - eller blir klara när som. (Känner ni vibbarna av att någonting skitit sig för mig?) Utan för mig, istället har jag i timtal varje vecka, slitit som ett djur, för att få klart det här programmet. Då visar det sig, föga överraskande, att någonting är fel. Det var bara börja om. Och ungefär där är jag nu.

Klassens stora samtalsämne idag har varit hur vi löser transporten till Landvetter. Ni kan ju tänka er, ord står mot ord.

Själv, tror jag stenhårt på min & Stefans idé. I lugn och ro ta oss ner till stora/fina/underbara staden Göteborg ett par dagar innan avresa, ladda upp på en krog, knäcka ett par kalla och sedan i god tid infinna oss på Landvetter och checka in.

För nu checkar jag ut!
HAJ!

Vilket leende!

Hej kamrater!

Måndagen skrev jag aldrig någonting om, jag var mest i himmelrikets lugna land, och gottade mig, som man skall göra efter en seger.
En fika på eftermiddagen med Boman, var lixom den sista spiken jag slog i Måndags-kistan.
Båda, ganska trötta, men givetvis oerhört lyckliga över den match vi gjort dagen innan.

Medan vi satt där och såg folk komma och gå, ungar som skriker och samma AUDI tvåhundra gånger hann vi faktiskt med och spåna lite inför framtiden. Jag menar i ett slutspel kan ju allt hända. Det var faktiskt ganska skönt. För på någotvis har vi spelat med sådan press på oss ända sedan seriestarten.

Nu är vi ju inte helt klara för slutspel ännu, och man ska väl inte sticka ut hakan allt för långt innan det på pappert är helt jävla omöjligt att IFK KEX går om oss.

Tisdagen startade med sovmorgon för min del. Jag kollade på klockan sista gången vid 4-tiden på morgonen. Och förstod då att det är lika bra jag inte ens gör ett försök att pallra mig upp till vallen.

Under lunchen, som förövrigt idag, bara bestod av vatten för min del, såg jag, vad jag längtat efter att få se.
Ut från sitt skåp kom han.
Mina damer och herrar.
Tremålskytten Emil Starck.

Jag bara måste säga, vilket leende han hade. Om det berodde på succén mot Kungälv, eller på något annat vet jag inte. Men det var ett sådant leende man inte kan dölja, hur mycket man än försöker. Och då blev jag riktigt glad!

Eftermiddagen består faktiskt bara av kaffe, gym och träning. Ganska enkelt!

Hörs!


En dagenefterrapport

Det känndes otroligt bra att vakna upp idag, men endast på grund av vinsten igår. annars är det praktik som gäller och det känns inte alls kul.

Men dagens söttma är ändå seger, en karamell man kan suga på en hel dag, men som måste omvandlas snabbt till söndag redan, och framför allt veckans träningar. Fult fokus från allas sida krävs.

En stabil seger må jag säga. Från första stund så var Kexen inte med riktigt, ett jävla gnällande och fel pass gynnade bara Nässjö en dag som igår. Vi var helt enkelt mycket heta !

Dagens visa : "snus non stop även fall man tar en shot eller nått" !

Livin your life people !

// dubbelnougat

Seger!

seger, seger, seger, seger, seger, seger, seger, seger, seger, seger, seger!
10-1, 10-1, 10-1, 10-1, 10-1, 10-1, 10-1, 10-1, 10-1, 10-1, 10-1, 10-1, 10-1!

Finns bara en sak att säga!
tim tim tim tim <33333333333333333333

2h 15min ...

Ja det är ungefär tiden som återstår innan årets match.

det finns nerver och så finns det nerver. Den som håller närverna i styr idag, ja den lämnar vallen som en vinnare.

idag finns inget annat än en vinst.

just idag är jag stark, just idag mår jag bra !


NU KÖR VI !

// Christian Boman #91

Upplevelsen som förblir förkrossad

Visst händer det att jag vaknar mitt i natten.
Känner mig tom, frustrerad och besviken.

Anledningen stavas Charlie Richmond

Kommer ni ihåg honom?

Domaren som skickade ett grymt spelade IFK Göteborg ur Champions League i somras.

Än ibland slår tankarna mig med vad som hade kunnat hända ifall det hade varit någon annan som hållt i pipan.

Kanske hade vi varit i Champions League nu?

Vill varna alla för detta videoklipp som följer under. Men jag bara måste få se situationen en gång till, så jag kan vara alldeles säker på att domaren inte skojar med mig!
Du förstörde min sommar, du  förstörde ett helt lands drömmar. Det var säkert även du som låg bakom prishöjning av snus också!

Nedräkningen (2)

Två dagar kvar till årets viktigaste match.

Anlännde till nässjö idag 15 snåret. Direkt upp till vallen för en sista förberedelse med laget. Såg ut att vara bra fart på dom mesta av killarna. Personliga känslan var inte 100. Trött och seg, men kanske inte det optimala med 3 h bilfärd direkt innan träning.  det börjar kännas mer och mer nu. Det mesta i tankarna krettsar runt matchen. Kanske inte så konstigt ?

en sak är säker, jag ska gå ut i kämpa i 90 minuter, mer kan man inte göra, men jag ska ändå kämpa lite extra.

kl 13:00 på skogsvallen, skulle vara kul med folk på läktaren. Sen kan jag förstå att det inte är en människas största nöje en söndag kl 13. men försök !

Gäller att gilla läget.


// Lischhhöping

Torsdag

Vaknade upp runt 14-snåret idag.
Det var sista gången det här lovet, nu ska jag försöka jobba mig tillbaka till en "normal" dag.

Nästan direkt stack jag och morsan ner på stan för att handla kläder. Men utbudet i centrumstora Nässjö är inte riktigt det bästa, så vi bestämde oss för att åka till Jönköping imorgon för att se ifall vi hittar någonting där.

Imorgon eftermiddag är det sista träningen inför Kungälv-matchen. Som Boman redan sagt är det allt eller inget som gäller.

En förlust innebär att vi egentligen redan på Måndag kan ställa skridskorna på hyllan och börja om inne i gymmet. Och jag känner att jag inte är speciellt sugen på det nu.

/v

Nedräkning (3 dagar)

På söndag runt 15:00 snåret vet vi exakt om säsongen fortsätter några matcher till eller om man kan kalla säsongen misslyckad . det är ingen rolig känsla att veta att man kan vara borta resten av säsongen pga av en match.

Det känns specielt får jag allt säga, jag har spelat x-antal viktiga matcher i mitt liv och suttit o varit nervös inför Cup-finaler innan. Men detta är nått specielt. Jag är en vuxnare nu,det är for real så att säga. Vinna eller försvinna, mer kan man inte säga. Därför vill jag heller inte veta hur det känns att spela en avgörande semifinal match 5/5. Det kan inte kännas mindre nervöst än inför söndagens match tycker man ju.

Jag ser heller ingen orsak till att ingen, absolut INGEN kan vara otaggad inför matchen. Lite jävla heder för klubben som vi har närmast hjärtat (iaf på match tröjorna) måste det ju finnas hos alla. Jag har inte spelat i klubben allt för länge. Men jag tycker att spelar man i en klubb så är det ens jävla rättighet att prestera för den med. Men jag litar starkt på gubbarna i laget, vi har det alla inom oss . det ska inte bli lätt att möta oss på söndag, oerhört tufft ska det vara. Och jag är den sista som kommer vika ner sig.

Jag anländer förmodligen till nässjö igen på fredag eftermiddag. det känns la sådär, borta bra men hemma bäst. det slår allt. Men ser fram emot en fika med sparven och även en härlig kamp i FIFA.

// freakshow


Nattsvart

Hej!

Idag dammade jag av gammal lumparpolare, han är specialist på asfalsboggie, och begav mig tillsammans med min sympatiske vän ner på stan för att fika.

Vi slog oss ner vid ett fönster, jag unnade mig en kaffe medans "LEO" gottade sig med kaffe och tilltugg.

Vår diskussion om livets vackra sidor dog ganska snabbt ut.
Istället tittade jag ut, såg ett mörker jobba sig in över Nässjö.

Där någonstans, även att vi inte sa någonting till varandra, kom våra tankar in på samma spår.
Livet är ingen dans på röda rosor längre.
Jag har kanske upplevt mina glansdagar, dagar då sorg och nervositet var som bortblåst.
Jag har kanske upplevt det lyckligaste i mitt liv. Jag kanske inte har den här glädjen i mitt liv, som var min stora trumma innan.

Jag tittar ut och ser folk stressa ner till station, allt verkar så dystert. Trots massvist med folk, ser jag inget brett leeende.

Kanske är tidpunkten i mitt fel för tillfället. Kanske har man en egen synvilla om livet? En ganska grå synvilla.

Jag tror någonstans, att jag, för att vara lycklig, verkligen måste våga satsa på det jag en gång målade upp när jag låg i snöhögen utanför vårt kvarter och byggde grottor tillsammans med mina vänner.

Jag tror grunden i livet är det viktigaste benet du har att stå på.
Och här kanske jag brister? Här kanske jag har övergett det jag kände mig trygg i.
Men jag fick drömmar och versioner om att livet hade så mycket mer att ge.

Och när jag satt där på fiket och kollade min vän i ögonen, så kände jag en stor jävla besvikelse. Du är en av mina grundstenar i min uppväxt, tillsammans med dig har jag skrattat, gråtit, blivit nerbrottad och sönderslagen gång på gång.
Men det spelar ingen roll, vi delar minnen, tankar och känslor. Och nu, nu är vi bara något som kan liknas med "plåster på såren". Det är hemskt.

Jag har bland annat en dröm i mitt liv, jag vill flytta till Göteborg! Jag vill kunna unna mig en säsongsbiljett på nya-gamla Ullevi. Och den här drömmen har vi bägge faktiskt hjälpts åt att skapa. Den här har vi skissat ihop tillsammans!

I ur och skur har vi båda genom allt elände, faktiskt kunnat drömma oss till Göteborg, avenyn, Blåvitt och SM-Guld.
Jag blir klyven när jag tänker på det här. För jag har två drömmar. En annan dröm, som jag vet aldrig kommer bli sanning. En dröm jag vet skulle vara det bästa i mitt liv. Men någonstans kommer vägskälet, där valen blir viktiga, där vinst kan betyda evigt liv, där förlust kan få konsekvenser, där sår aldrig läker.




Tidigare inlägg
RSS 2.0