En jobbig natt med ångest i tankarna efter vår bedrövliga prestation nere i Vetlanda igår.
Därför stängde jag av väckarklockan och lät morgonens träning bara passera..

Tack vare mitt beslut att hoppa över morgonträningen kom jag därför i någorlunda god tid till skolan, vilket är mycket positivt!

Jag hann med både kaffe och skitsnack!

Nere i A-huset idag kände man sig som killen som glömde att stänga gylfen på skoldansen, tittar på alla som dansar och har roligt och undrar vad man gjort för fel.

Idag fick jag, som förlorare stå mitt kast.

Ibland känns allt så värdelöst tråkigt. Säsongen har varit lika grå som vädret vi allt som oftast spelat i.

Om vi backar bandet fem månader tidigare, på en lagerlokal någonstans i Nässjö. En trupp tappra soldater samlas och lägger upp planeringen för kommande säsong. Alla är hungriga och ruskigt sugna. I år är det vår tur, det känns riktigt bra, I år ska vi vinna!

Nu, tillbaka i skolan. Man sitter med tom blick och försöker bevara den lilla energi man har kvar. Jag tror inte riktigt andra förstår känslan, den lilla energi man har kvar vill man knappast spendera med att anstränga sig på lektionerna.

Man tittar upp och ser en lagkamrat. Dem första 3-4 matcherna tog man snacket och kunde konstatera att vi bara hade en "jävla oflyt" hela tiden.

Nu tittar man upp, skakar på huvudet och skrattar. Det är standard.

Game over!
/V