Jaha, igår såg Vetlanda till att göra livet ganska trist för oss i P19. Dom förlorade mot Kungälv. Noterbart är att Vetlanda senast slog Kungälv med 13-2. Men igårkväll, då passade en 5-4 förlust!

När jag fick reda på resultatet kände jag att jag dog lite inombords, sen skrattade jag, sen grät jag, sen kom förbannelsen & besvikelsen. 

Men idag när jag vaknade, när jag hörde fågelkvittret utanför fönstret, kände jag någonting jag inte känt tidigare.
Vi har ju allt i egna händer fortfarande. Vi har trots allt spelat riktigt bra bandy dem senaste 7-8 matcherna. Vi har levt med kniven på strupen. Men kanske har det där lilla extra "tagget" saknats? Något som nu, när VBK la sig mot Kungälv borde infinna sig hos varje enskild spelare.

Tänk er,
Slår vi Lidköping är vi vidare till slutspel. Där lottas vi mot Vetlanda. Förmodligen tror jag dom ångrar sig lite extra då, för när vi glider ut på isen så kommer det brinna i hela truppens ögon. Helt enkelt, vi ser rött direkt.

Jag är inte det minsta orolig över morgondagens match. Vi är ungefär 200 gånger bättre än vad vi var sist vi mötte dom.

Med rätt inställning kommer vi vinna! Vi kan kriga sönder dom om det så skall behövas.