"Vad har vi gemensamt med korpen?"
Vi har sett det tidigare i år och upplevde det igen. En NIF-motor som hakar värre än en östtysk Trabant från 70-talet, Den här gången blev vi rejält avklädda av Vänersborg
I första halvlek kändes det dock som om vi skulle kunna hugga till oss åtminstone en poäng. Men sett totalt till hela matchen så spelade vi korpbandy.
Korpen är en skön motionsform, men kanske inte riktigt den nivå där vi i P19 ska vara ännu på ett antal år.
Ingen ville ha bollen, ingen ville röra sig, ingen ville slå en någorlunda schysst och hård passning.
I pausvilan fick vi höra ett och annat.
Jag kan väl linda in diskussionen och säga att det handlade om hur vi skulle spela och hur vi inte skulle spela.
Direkt i andra halvlek kom 2-0 i baken. Undra föresten varför vi alltid är så sjukt jävla dåliga i början av andra halvlek?
Time-out begärd av oss och vi bestämde oss för att hissa långa bollar, och plötsligt fick vi hämta bollen ur eget nät i jämn takt allt eftersom minuterna tickade..
Resultatet rann iväg.
Tillslut brast det för mig och jag bara var tvungen att sänka någon, offret fick bli en framstormande motståndare. Givetvis var utvisningen solklar, men om man bryter 2 meter utanför straffområdet kan det rimligen inte bli straff.
På vägen ut till utvisningsbåset kunde jag inte annat än att skratta och frågade domaren hur i hela friden det kunde bli straff? Svaret jag fick av Domare Arvidsson var "Det är nya regler, allt innanför straffområdet blir straff" Domare Arvidssons svar kan man ju säga la grunden till den nivån han höll.
Jag kan inte skylla förlusten på domaren, men när varje avblåsning blir som en keno-dragning är det svårt att veta vad som är tillåtet och inte tillåtet. Vi kunde ta bollen klockrent och få frislag emot oss, samtidigt som det kändes som att Vänersborg hade kunnat avrätta oss samtidigt som domaren inte hade gjort ett skit. 4 solklara offside-mål gör Vänersborg inom loppet av 20 minuter.
I första halvlek kändes det dock som om vi skulle kunna hugga till oss åtminstone en poäng. Men sett totalt till hela matchen så spelade vi korpbandy.
Korpen är en skön motionsform, men kanske inte riktigt den nivå där vi i P19 ska vara ännu på ett antal år.
Ingen ville ha bollen, ingen ville röra sig, ingen ville slå en någorlunda schysst och hård passning.
I pausvilan fick vi höra ett och annat.
Jag kan väl linda in diskussionen och säga att det handlade om hur vi skulle spela och hur vi inte skulle spela.
Direkt i andra halvlek kom 2-0 i baken. Undra föresten varför vi alltid är så sjukt jävla dåliga i början av andra halvlek?
Time-out begärd av oss och vi bestämde oss för att hissa långa bollar, och plötsligt fick vi hämta bollen ur eget nät i jämn takt allt eftersom minuterna tickade..
Resultatet rann iväg.
Tillslut brast det för mig och jag bara var tvungen att sänka någon, offret fick bli en framstormande motståndare. Givetvis var utvisningen solklar, men om man bryter 2 meter utanför straffområdet kan det rimligen inte bli straff.
På vägen ut till utvisningsbåset kunde jag inte annat än att skratta och frågade domaren hur i hela friden det kunde bli straff? Svaret jag fick av Domare Arvidsson var "Det är nya regler, allt innanför straffområdet blir straff" Domare Arvidssons svar kan man ju säga la grunden till den nivån han höll.
Jag kan inte skylla förlusten på domaren, men när varje avblåsning blir som en keno-dragning är det svårt att veta vad som är tillåtet och inte tillåtet. Vi kunde ta bollen klockrent och få frislag emot oss, samtidigt som det kändes som att Vänersborg hade kunnat avrätta oss samtidigt som domaren inte hade gjort ett skit. 4 solklara offside-mål gör Vänersborg inom loppet av 20 minuter.
När jag väl satt mig på utvisningsbänken kände jag att jag dog lite inombords..
Bandy handlar om att vinna.
Det har vi och korpen i varje fall gemensamt.
Kommentarer
Trackback
