Dagen Måndag..
Dagen började med en timme religionskunskap, Judendom stod på programmet. Som "vanligt" var jag försenad och fick skamset sitta med dumstruten på hela lektionen.
Efter det lades all fokus på Svenska B, och som vanligt är andra lektionen på veckans första dag givetvis extra tung..

Nåväl, timmen gick och Svenskan tog slut, Skönt!!
Under kafferasten i INAS Café innan dansen på idrotten fick jag reda på att jag skulle vara på Skogsvallen istället och träna småknattar inför någon cup.

Efter det var det träning med Bandygym, spel hela träningen.

Det var dagen i korta drag. Efter träningens slut entrade två tappra soldater Thimons för en fika.
Förresten, Jag undrar ifall John Blund hyser någon form av agg mot mig,? För det börjar bli riktigt dåligt med sömntimmar nu igen.

I alla fall, Boman och Jag slog oss ner vid ett hörn på fiket. Och där satt vi i mer än 2 timmar. Tiden bara flyger iväg när man har roligt.

För övrigt har jag och Boman idag bekantat oss med Pontus Gårdinge (Känd från Sanningens Ögonblick på Kanal 5)
Killen utlyste en look-a-like som fick mig att tappa hakan, rak i ryggen och riktigt pedant stil på den killen alltså.

Nåväl, den här fikan berörde de flesta strängar jag har på min gitarr, och jag måste säga att det är så himla skönt att ha någon att dela sina tankar med, på ett sätt som känns lite mer "speciellt" än vanligt. Vi skrattar, Vi skrattar så vi gråter, och vi gråter. Och här är Boman personen för mig!

Jag tänker fokusera på mig själv lite nu. (Ni kommer inte fatta någonting)
Jag tror mitt hat till John Blund grundar sig i min personlighet, ni fattar säkert ingenting, och det är meningen att ni inte skall göra det. Men jag tänker konstant, på dåtiden, på nuet, på framtiden.. Och jag vet verkligen ingenting. Ibland finner jag det jag tror jag söker efter och blir helt varm inombords. Det kan göra hela min dag. Men osäkerheten i om jag har rätt tankar om mitt sökande gör mig riktigt ivrigt och jag mår egentligen bara illa av det.


Jag tror jag är en väldigt feg person, att våga testa nya saker, sätta sina gränser och jobba därifrån, är något jag tror jag inte klarar. Tryggheten finns bara i något jag känt och upplevt, tryggheten finns inte i framtiden,i dem nya utmaningarna, jag har tryggheten och känslan så hårt i mig sedan tidigare i mitt liv.

Tro nu inte jag sitter och lipar rätt ut i bloggen om hur jävla illa livet är. Det är absolut inte det jag vill att ni skall tro! Och livet är absolut inte piss....än så länge..

Men jag inte sluta jaga det jag söker, det jag finner mig själv i, och sålänge jag känner att jag är på vägen dit jag kommer fina mina mål vägrar jag ge upp!

Jaja, vi får väl se vad som händer i framtiden..

Fikan led mot sitt slut och vi packade ihop våra grejor och begav oss mot Christians kära hem. Där satt vi nog 20 minuter i bilen och forsatte diskussionen innan vi sa hejdå och jag började bege mig hemmåt, jävligt klyven av vad jag har mig själv i vissa avseende. Dock satte mannen, myten, löparN mina känslor på plats igen när han kom illkutanade efter sin träningsväska som låg kvar i bilen...... Och vi kunde inte annat än att garva så tårarna började rinna...

Tur jag har dig BOMAN!

/Sparven
- Som känner Pontus Gårdinge!